Spännande...

...att se på fåglarna utanför köksfönstret.

Här finns talgoxar och ...

...blåmesar i mängd. Entita har vi också haft besök av.  På sin vakt hela tiden. 

Svårfångade med kameran. Hämtar frö och flyger sen snabbt iväg till en buske, sen tillbaka och iväg...

Kanske är dom rädda för den svartvita, som gärna tar fröna, som småfåglarna tappat på marken.

Den här däremot, pilfinken, sätter sig i lugn och ro...tittar sig omkring...tar ett frö...äter lite...tittar sig omkring...ser ut att ha det väldigt bra. Roligt att se småfåglarnas olika beteenden.

Helgen började...

...som så många andras med besök på kyrkogården.

Vackert i minneslunden...

...med ljus, kransar och blommor i mängd.

Sen blev graven riktigt allhelgonafin. Jag vet också att Mammas, Pappas och Brorsans gravar på Skogskyrkogården i Stockholm blev besökta och vackert smyckade. Känns gott!

Fel, fel, fel...

Jag har försökt hålla såret torrt med hjälp av specialplåstret jag fick hjälp att välja på Apoteket. Det var helt fel! En brännskada ska hållas fuktig för att läka. Det vet jag nu. Dessutom ska jag hålla handen i stillhet så mycket det går... Kontroll igen av skadan på onsdag.

Alltså återgår jag till boken om Kinas sista kejsarinna. Inte helt fel...

Ont, det gör ont...

...men det går...inte längre nu!

I dag ska jag kontakta Vårdcentralen.

Min stackars brännskadade hand skriker. Kanske är det så här det är eller så gör jag fel på något sätt. När det gör som värst ont tänker jag på dom som får brännskador på stora delar av kroppen. Det måste vara helvetiskt.

Nu hoppas jag på hjälp eller uppmaning om att ha tålamod. 

Färgsprakande

 Tro det eller ej, men i morgon är det november.

 Kan vi få lite sol?

 Till våra gula rosor?

 Eller till kärleksörten?

 Vi hoppas och...

...tror även på november.

Ha en fin allhelgonahelg så ses vi på måndag igen.

Vi behövde inte...

...vänta lång stund.

Fåglarna kom direkt. I år ska de ha sin bästa restaurang här hos oss.  

Skördetid

I går var det dags för vindruvsskörd. Det verkar ju nu som att det kan bli frost någon natt och det gillar inte våra druvor.

 Så stora klasar och...

 ...så intensivt blå har vi nog aldrig skördat tidigare.

 Både den varma sommaren och härliga hösten har gjort att vi i år inte tillsätter något socker alls.

 Tänk att man kan glömma mellan åren att akta sig för ångan.... 

 Den här lappen sitter nu bland mina anteckningar. I går ringde jag till och med 1177 för att få råd. Bilden som jag tog av min flådda hand raderade jag... Aj Aj... Du vill inte se den! Xylocain och Panodil har jag som god hjälp och lindring.

Några klasar av årets söta, vackra och goda druvor äter vi naturligtvis direkt.

Nu har vi god druvjuice i frysen att njuta av under vintern.