Resans mål och höjdpunkt var ju besöken på arenan för att se opera. På plats köpte vi biljetter också till Madame Butterfly. Två operakvällar väntade.
Bara att komma in på denna enorma arena är mäktigt och sen när mörkret faller och...
...den stora publiken tänder sina levande ljus då känns det i både kropp och själ. Mäktigt och gripande!
Det är förbjudet att fotografera under föreställningen och dessutom är det helt omöjligt att fånga verkligheten. Här en liten del av scenen. Du ser de enorma pelarna som lyftkranen lyfte över i gårdagens inlägg.
Men...när Aida hade pågått en timma började det droppa, sen regna, sen ösregna och sen...
...fullständigt tokregna. Åskan dundrade och blixtarna lyste upp kontinuerligt. Borde ha tagit några bilder till...när vi med uppvikta byxben och finskorna innanför regnponchon plaskade oss tillbaka i centimeterhögt ljummet vatten till hotellet. Besvikelsen och regnet naturligtvis, gjorde att just då blev det inga bilder. Synd tycker jag nu men en oförglömlig upplevelse blev det om än oönskad och oväntad!
