För att få en härlig nostalgitrip behöver man inte bege sig längre än till vinden...
Lyfte häromdan på locket till en stor plastlåda full av sparade skinnväskor. Då vräkte sig minnen över mig... Här ligger bland andra min tidigare stolthet.
Tänk, när jag kostade på mig en fantastisk attachéväska i oxblodsfärgat skinn.
Jag skulle ju till Stockholm och skriva avtal med ett fortbildningsföretag. Jag hade blivit kontaktad för att dela med mig av mina kunskaper till lärare över hela Sverige. Klart att jag måste ha en elegant väska då!
Vilken lycka! Spännande och vågat, tyckte nog en del. Jag njöt!
I väskan fanns också bilder av mina tonåriga flickor.
Dom var alltid med i väskan så dom har fått ligga kvar som en påminnelse om det.
Tänk så roligt vi hade på kurserna som avtalet ledde till. Massor av glädje, skratt och nyvunnen gemenskap.
